Intervallträning

Trots att man försöker göra allt i sin makt för att hålla sig på banan och inte bli sjuk, så är det väll nästan ofrånkomligt att inte åka dit förr eller senare. Trodde ganska länge att jag hade lurat förkylning så här långt. Alla i familjen hade varit mer eller mindre krassliga i över en veckas tid. Men jag va fantastiskt nog fortfarande frisk. 

I onsdags var det 1000m löpintervaller med NocOut som stod på programmet. Jag hade sett fram emot det här passet. Just 1000:ingar tillhör en av favoriterna. Sen att få springa inomhus på campushallens 200 meters bana gör en ju lite extra lycklig. Korta tights och linne så här års. 

  
Hade jobbat hela dagen. Kom hem och kände mig i vanlig ordning trött. Men kanske lite tröttare än vanligt. Va det latmasken som visste med sig att det planerades hård löpträning på kvällen? Eller va det något annat i kroppen som ville säga mig något? Timmarna gick och klockan började närma sig avfärd. Nu va jag på riktigt seg. Är det verkligen latheten att åka iväg sent och springa skiten ur sig som letar ursäkter till att stanna hemma? Svårt att veta. Bestämde mig för att så var fallet. Jag drog iväg och tänkte att jag ger det en chans. Känner jag att det inte funkar så kliver jag av. Värmde upp lite lätt och körde igång första intervallen. Hade bestämt mig för att hålla 3:45/1000:ing. Första gick oförskämt lätt. Ett bra tecken tänkte jag. Vi fortsätter att köra på. Intervallerna rullade på en efter en. Vi körde 6 stycken och det gick bättre än vad jag hade väntat mig. Nöjd och glad åkte jag hem. Käkade lite lätt och gick och la mig. Vaknar senare på natten av att jag har en välbekant dålig känsla i halsen. Sådär ja. Där hade vi visst säsongens första förkylning på gång. 

Sitter i denna stund fortfarande med ont i halsen. Hoppas på att det inte blir värre än så här. Fortsätter knapra bafucin som om det vore godis. Andra tips på bot mottages gärna.